När Killian kom till världen! (Förlossnings berättelse)

Tänkte jag skulle skriva ner förlossnings berättelsen medan jag fortfarande kommer ihåg det mesta ;)

Det började på torsdagen den 16/8 med att jag hade sovit dåligt och vaknade och hade ont i ryggen, som en molande värk.
men värken var inte så farlig så jag tänkte att det säkert bara var gaser som inte kom ut ;)
Sen innan hade jag en tid hos min barnmorskan kl 11, vid bussen pratade jag med mamma i tel och förklarar hur det kändes i ryggen och hon sa att hon trodde att det var på gång! Men jag skrattade bara bort det :D
hos barnmorskan mätte hon och lyssnade på hjärtljud, allt såg bra ut, sen sa jag att jag hade haft svårt att sova och att det gjorde lite ont i ryggslutet och känt mig nödig men att inget kommer när jag väl är på toa.
Då sa hon som mamma att "då är det nog igång nu och du ska se att du snart får se din lilla kille" det enda jag tänkte va "yeah right, han kom inte i söndags när han var beräknad så jag kommer säkert vara gravid fram till jul eller iaf till igångsättning den 27" ;D haha,
Men riktigt så blev det ju inte.

Så jag hem efter det iaf och Sandra kom över med Mio och vi satt och fika och snackade skit:) och jag prata om att jag har fått lite ondare i ryggen och att de har vart svårt att gå på toa men att de säkert är massa gaser ;)
Lite senare kom även Danni.
Kände hela tiden hur det molde i ryggslutet och kände mig toa nödig med det kom aldrig något när jag försökte.,

Vid 16:30 kom Jocke så efter lite mer skit snack så gick Sandra, Danni och Mio hem vid 17:00 tiden.

Då gick jag och la mig på sängen för att de hade börjat kännas mer i ryggen, men det var fortfarande inga direkt jobbiga smärtor, men Jocke hjälpte till med att massera mig. :)
Men när jag gick på toa för att kissa såg jag att det kom lite blod men kände mig inte så oroligt för det var ingen större mängd men Jocke blev ganska orolig (efter som missfallen och att vi hade blödningar i början av även denna graviditet)
Så ringde in till förlossningen för att prata med dem, de sa att det var vanligt och att det kunde blöda när man höll på att öppna sig, så hon trodde att det var på gång och att vi säker skulle höras senare ;)
Så jag gick och la mig en stund till och somnade efter ett tag.
Fick ropa på Jocke några gånger och be han komma och massera mig för att det värkte mer, men det värsta var att jag kände mig så himla bajs nödig! :) och varje gång jag försökt gå på toa så kom det ju såklart inget, men jag trodde fortfarande inte att det var på gång. När jag vaknade till vid 19:00 tiden och gick upp för att gå på toa så liksom forsade det till med blod så de kom ganska mycket då, jag förstod att det säkert var för att jag legat ner, men Jocke blev jätte skraj så han ringde in till förlossningen igen och de sa åt oss att komma in.
Så Jocke som hade stått o fixat hamburgare till oss packar ner de i en plast bytta och jag vankar omkring och packar ner det sista i förlossnings väskan efter som att de kanske skulle be oss att stanna.

Vi kom till Danderyd mellan 19:30-20:00.
Fick komma in på ett rum och skulle vänta på en läkare.
Jag vankar omkring där inne och känner hur ont jag har i ryggen,, samtidigt som det kommer in en undersköterska för att titta till oss och hon frågar hur länge jag hade haft värkar och jag bara glor på henne och säger "näh asså jag har ju haft ont i ryggen och känt mig nödig större delen av dan men det är ju inte värkar utan typ det gör bara ont",,
Varpå hon tittar på mig och säger ganska skämtsamt "ja du kan ju kalla det vad du vill men här kallar vi det iaf värkar" haha..
Så efter ett tag kommer läkaren in och de undersöker och konstaterar att jag med stor säkerhet blöder för att jag håller på och öppnar mig,
Och att jag är ca 3 cm öppen,
Så jag behöver inte åka hem igen.
Då började de gå upp för mig att förlossningen verkligen var igång och att det inte bara är "gaser" ;D

Vid kl 23 frågar de om jag hade tänkt på någon smärtlindring och jag sa ryggmärgs bedövning:) så de skickade efter en läkare som skulle trycka in den där förbaskat läskiga nålen i ryggen på mig ;) det fixades galant och den tog jätte bra för jag kände inte ett dugg, inge tryck eller något, så jag somnade och sov väl några timmar.
De kom in och kollade och frågade hur jag mådde och kollade så att jag öppnade mig Och allt förlöpte bra öppnade mig ca 1 cm på 2 timmar fick påfyllnad med bedövning under hela natten så jag sov i stort sätt hela natten, sen vid ca 7 tiden innan de vart skift byte, kolla de hur mycket öppen jag var och jag va 10 cm öppen men Killian var tvungen att sjunka ner mer.
så då fick jag inte ligga ner och sova något mer utan skulle upp och sitta på en sån där pilates boll :) och samtidigt som de kollade så gick mitt vatten det liksom hördes ett litet knäpp sen kom det rinnandes..
Så iaf från ca 7 tiden så satt jag först på en pilatesboll, sen fick jag sitta på en jävla skit pall! (Den sög) då satte de även på en liten sladd på hans huvud för att mäta han hjärtljud och sånt.
Sen upp i sängen igen
och eftersom att min rygg bedövning började släppa, och att de gett mig värk stimulerande dropp för att epiduralen kan göra så att det förlossnings arbetet stannar av lite, så gick jag från att ha känt nada till att känna hur mycket det tryckte neråt i ryggen och värkte! Och Killian låg och tryckte på någon nerv så hade jätte ont i höger sida av ryggen!!
Så jag fick lägga mig i sängen ingen på höger sida så fick de ge mig lite mer påfyllnad av epiduralen (ryggmärgs bedövningen) och det tog bort smärtan på höger sida :D så jag somnade till ett litet tag men så började mina kryst verkar vi 9:50 kändes som om ett jätte tryck från ryggen och ner, (som ett jävla bowlings klot ville komma ut ur rumpen):P
och jag fick börja krysta, och byta i massa olika ställningar..
Först från sängen i rygg läge sen på sidan sen fick jag stå mot ryggen på sängen och hänga mig (mådde illa som fan hela tiden) sen ner på pallen från helvetet ;) trodde jag skulle börja gråta när de bad mig göra de men ville ju samtidigt få ut honom så ner på pallen.
Som tur var hade jag Jocke med mig hela tiden för det gjorde så jävla ont! Sen iaf från pallen upp och stå mot sängen
trodde på riktigt att jag skulle dö när jag skulle komma upp från den där låga pallen (ca 30 cm ovanför marken) men så fick jag stå där och krysta ett tag och sen upp i sängen i sidoläge igen,
De hade frågat om jag ville ha lustgas innan men ville inte ta de för jag mådde så himla illa,
men väl uppe i sängen igen så prövade jag för kändes som att det aldrig skulle ta slut!! Och jag ville bara andas! (Tänkte bara på att Jess hade ju legat så här i 20 min, och att mina 20 min kändes så jävla långa!! :D)
Men efter massa krystande, skrikande och sugande i lustgasen kom Killian äntligen till världen! Han skrek direkt och fick komma upp och ligga på mitt bröst och Jocke bara stod och såg helt chockad ut på sidan av mig :D
Sen fick Jocke klippa navelsträngen (enligt honom ganska äckligt)
Efter kom moderkakan fick krysta lite men det kändes inte så mycke.
Och sen kunde vi inte göra annat än att bara titta på våran fina son Killian (då JJ) som föddes den 17/8 kl 10:50 (så va inte konstigt att mina 20 min kändes långa! Fick ju ligga och krysta i 60 min) ;)
De tog tid för att Killian låg med huvudet snett och tittade åt sidan.

Men jag fick inga komplikationer så i slut ändan tycker jag att det var en väldigt bra förlossning och Elena som förlöste Killian var super duktig!!

Så här var hela förlossnings berättelsen blev ganska mycket text men men det är så de får vara! Kul att du orkade läsa allt, <3

September...

Nu är den här månaden snart över.
Känns som om det har gått super fort! Killian bara växer och växer.
Sist vi var på BVC så vägde han 5710g och var 57,1cm lång, mammas stora kille! :D
Jag tror aldrig jag har tittat på någon så mycket som jag glor på han, när han pruttar är han underbar, när han rapar är han underbar, när han räcker ut tungan är han underbar, när han nu börjar små le är han underbar, Allt som han gör är helt fantastiskt! (Enligt mig) men det är väl så här det ska vara när man är mamma! ;D

Im your biggest fan Killian!!!<3

Min Prins!

Nu har vi Äntligen bestämt namn: Killian Branting!
Vi har inget mellan namn än så tar väl en månad till innan vi skickar in pappren ;)
Här är lite bilder på Killian

I love you!